ABORT

Inledning

Att abort, fosterfördrivning är en etisk och moralisk fråga råder det inga tvivel om. Och om abort skall få existera eller inte föreligger det olika synpunkter om världen över. Själv så får jag mig en tankeställare när jag skriver om detta upprörande ämne.

”Du skall icke dräpa”, säger ett utav de tio budorden i Bibeln, vilka enligt kristna människor är ett slags förteckning över de tio viktigaste normerna i människans liv. Diskuterar man rätt och orätt angående abort slås man omedelbart av den första och största frågan gällande detta ämne, nämligen om abort kan och/eller bör jämställas med mord? Bibeln talar även om: Den gyllene regeln: ”Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, skall också ni göra för dem,” vilket utvecklar denna viktiga fråga gällande abort, nämligen huruvida ett foster, knappt 2-3 månader gammalt, är en människa och om ett ägg enbart är något slags organism, eller en redan levande varelse? Om det inte är en människas liv det handlar om, kan det väl inte heller handla om mord,eller? När är det okej och när är det inte okej att göra abort? Och följaktligen sträcker sig frågan ännu längre till jämställdhets-frågor och de mänskliga rättigheterna: Är kvinnans liv mer värt än det fostrets? Har hon större rätt att leva?

Ordet abort kommer från det engelska ordet ”abortion” och har flera betydelser, bland annat missfoster/missbildad varelse. Anledningen till att vi kom att använda detta ord i samband med fosterfördrivning är att man till en början gjorde abort på grund av just dessa anledningar, enbart. Idag be-höver det inte vara något fel på fostret utan nu gör man det så fort man fått en oönskad graviditet.

Abort är något som länge blivit kritiserat av de flesta kulturer och religioner. Även idag på 2000-talet där allt verkar så självklart råder det olika uppfattningar om vad som skall tillåtas och inte, och det finns folkslag som fortfarande är starkt emot abort. Motståndarna betraktar fostret som ett barn som prisats med livet. Och att förneka detta barn ett fortsatt liv är lika med mord. Medan de som är för abort ser inte fostret som en människa och därmed inget liv som tas. De fokuserar mer på kvinnans rättighet till fria val och menar på att abort är en förutsättning för att alla barn som föds ska vara välkomna. Det finns emellertid situationer där även motståndarna anser abort vara en skälig väg, tex om kvinnan utsatts för våldtäkt eller om hennes liv är i fara.

I Sverige 1 januari, 1975 betraktade man abort, fosterfördrivning som en nödlösning och aborterna skulle enligt abortförespråkarna runt om i världen vara "legal but rare". Så har det däremot inte blivit. Det som var tänkt att vara ett möjligt val har för många blivit det enda valet. Det blir allt vanligare och vanligare och moralen tycks tryta. Övergår det som var tänkt att vara en nödlösning mer och mer till ett preventivmedel? Det skall jag försöka svara på.

Historik

Vägen till fri abort

Avbrytande av graviditeter på olika sätt har sannolikt förekommit i alla tider och i de flesta kulturer. Frågan om huruvida läkare eller annan utbildad person skall genomföra abort i den medicinska etiken, har funnit med oss länge. Ända från mänsklighetens begynnelse har vi, män och kvinnor kunnat och stävat efter att fortplanta oss. Ända från denna stund har graviditeter uppstått, i både oönskad och önskad form. Parallellt med detta har kunskaper om fosterfördrivning alltid funnits med i kvinnornas kretsar, då det känt ett behov av dessa.

Man vet säkert att såväl aborter som preventivmedel redan förekom i det antika Grekland och Rom. Omkring 400 f. Kr förbjöd den grekiske läkaren Hippokrates andra läkare att förskriva fosterfördrivande medel, och att abort inte var förenligt med god etik skulle vara den klassiska synen menade han. Moraliska och juridiska diskussioner om abort finns även i judiska texter från 900-talet före Kristus. Också Platon och Aristoteles berörde aborten i sina skrifter. Kristendomens genombrott innebar en början på en lång period av förbud och förföljelse av kvinnor som satt inne på kunskapen om barnbegränsning och fosterfördrivning. Dessa kvinnor brändes på bål i hela Europa ända fram till 1800-talet.

Abort förbjöds i Sverige, officiellt för första gången i Västgötalagen på 1200-talet. Stred man mot denna lag fick man böta. Senare under 1400-talet kom man till att utveckla denna lag genom hårdare straff för och under 1600-talet belades fosterfördrivning till och med dödstraff. Detta bevarades i 1734 års lag som löd "den som fördriver sitt foster, och den som därtill råder och hjälper, döms till döden". Detta resulterade förvisso i barnamord, som kom till att bli ett av de vanligaste brotten i Sverige. Dryga hundra år senare ersattes dödstraffet med tukthus, spöstraff, straffarbete eller fängelse med maxgränsen 6 år.

Kvinnor genomgick århundraden i skam med livsfarliga aborter, där man använde strumpstickor, giftiga vätskor etc innan folk började inse att detta orsakade stora problem. Mystiska dödsfall för kvinnor och barn förekom ofta. Året var 1921, det var samma år som kvinnorna fick rösträtt och det var då vändningen kom Sveriges riksdag insåg att okontrollerbara aborterna var ett hot mot folkhälsan och tillsatte en utredning för att undersöka eventuella lösningar på problemet. Man mildrade också straffet för abort, till mellan 6 mån och 2 års fängelse.

Sveriges första lag som godkände aborter skred i verket år 1938, denna var dock i väl begränsad utsträckning. Abort var bara tänkbart i de fallen där kvinnan antingen blivit gravid efter våldtäkt, om hon var för sjuk för att klara sig genom graviditeten eller om hon bar på en ärftlig sjukdom. Detta visade sig bara vara en småskalig framgång, då många av de kvinnor som nekades abort enligt den nya lagen, valde att göra en illegal abort istället. Problemet med de illegala aborterna och konsekvenserna som medfördes fanns fortfarande kvar. Under de första 10 åren efter att abortlagen stiftades upptogs 25 procent av Sveriges samtliga gynekologiska avdelningar av vård för kvinnor som fått komplikationer vid illegal abort.

Även denna lag kom till att förändras. På 1940 och 1950 talet blandade psykiatrier och kuratorer sig in i bilden. De präglade abortfrågan med ett djupare perspektiv, huruvida kvinnans psykiska förmåga spelade in för att hon skall kunna bli en ”duglig moder”. Om utredningen visade att kvinnans psykiska form var i fara för barnet, kunde plikten att föda upphävas av socialmedicinska skäl. Denna förändring skedde 1946 och kom till att kallas ”förutsedd svaghet” denna lag uppfattades ofta förnedrande då utredningarna skedde i så pass stor utsträckning. De omfattade intervjuer med föräldrar, arbetsgivare och grannar. Man grävde i hennes äktenskap, barndom och relationer etc. Kort sagt så grävde dom så djupt i privatlivet att kvinnorna sökte andra lösningar, istället för att genomgå förnedringen. Man reste utomlands. Under 1960-talet reste cirka 2000 kvinnor varje år till polen i syfte att genomgå abort. Där hade man nämligen en liberalare syn på abortlagstiftningen. Dessa resor väckte stora debatter i Sverige och man förstod att ännu hade man inte kommit till en bra lösning. Utredningar påbörjades ännu en gång och under denna tid förändrades mycket. De flesta som ansökte sin abort fick den beviljad och vi i Sverige fick alltså vi en liberalare syn på abort och sexualitet i allmänhet. Detta medförde ännu en lagförändring som ligger till grund för den vi har idag. Fler och fler argumenterade för en liberalare lagstiftning och de kristna och borgerliga nejsägarna kämpade förgäves emot, för 1974 spikades beslutet om fri abort i Sverige. Denna lag verkställdes den 1 januari 1975.



Lagen föreskriver att kvinnan avgör helt själv fram till den 18 graviditetsveckan om hon vill att abort skall framkallas. Inom denna tidsram behöver hon inte uppge något som helst skäl till varför. Utanför denna tidsram krävs det en utredning av en kurator där sen socialstyrelsen kan fatta beslut om aborten får genomföras eller ej. Synnerliga skäl måste ligga till grund för att abort ska beviljas. Att gränsen för den fria aborten nu går vid vecka 22 beror på att fostret efter denna tidpunkt kan överleva utanför livmodern. Fostret är då inte längre beroende av modern för sin överlevnad. Om kvinnan utsätts för sjukdomar eller fysiska skador på grund av graviditeten som hotar hennes liv eller hälsa får socialstyrelsen bevilja abort oavsett hur långt graviditeten gått. På bilden till höger är fostret bara 24 veckor och det känns till och med konstigt att kalla det foster då det redan ser ut som ett barn i miniatyr. 2 veckor tidigare kan man alltså genomföra abort om socialstyrelsen beviljar frågan.

Abortfrågan världen över

”Bibeln talar inte någonstans om abort i den bemärkelse som vi använder ordet, men det framgår ändå klart att i Guds ögon är det ett allvarligt brott att medvetet framkalla missfall, att avsiktligt förhindra att ett barn föds. Livet är en gåva från Gud- i grund och botten är det något av gud själv, eftersom gud är liv och allt liv är honom. Därför är det enligt Guds ord alltid fel att döda en människa - att ta ett liv som Gud har gett. Bibeln säger att Gud redan under graviditeten känner oss som människor och att en människa är en människa oavsett vilket utvecklingsstadium hon befinner sig i”. – Citerar jag prästen Thorleif Strindberg från bibelsajten.

I Koranen säger gud; "Döden ej edra barn av rädsla för armod! Vi skola försörja både dem och eder! Att döda dem är förvisso en stor synd." (Koranen 17:33). 
I Islam är det generellt förbjudet att göra abort så länge en kvinna inte utsetts för livsfara. Detta skall i så fall ske inom 120 dagar (drygt 18 veckor) efter detta är abort förbjudet.

Så hur ser situationerna ut i olika länder? Vilka är egentligen för och vilka är emot abort?

 

Förespråkare

Abort är som jag tidigare sagt en stor etisk, kommersiell fråga och det kommer alltid att finnas skilda åsikter om vad som gälla skall. De länder i Europa förutom Sverige som är mer öppna i abortfrågan med en liberalare abortlagstiftning är; Danmark, Norge, Finland, Frankrike, grekland och även i Holland och England har man i praktiken fri abort. Men i många andra l änder är abortmöjligheterna mer eller mindre begränsade blott en tredjedel av världens länder har fri abort.

Den liberalare abortlagstiftningen har länge präglat Östeuropa vilket har lett till högt abort tal. Detta mycket på grund av att det är både svårt och dyrt att skaffa sig preventivmedel. I Ryssland, dåtida sovjetunionen var man först i världen med att legalisera fri abort år 1920 under Lenins ledning. Det var den materialistiska människosynen, som präglade den humanistiska livsåskådningen, marxismen som låg till grund för den nya lagen. Rysslands fria syn på abort har idag lett till att antalet aborter varje år är mer än dubbelt så många som födslar i landet. Oroväckande skev syn på abort anser jag! I dags läget har både Tjeckoslovakien och Ungern fortfarande fri abort samtidigt som förslag på begränsning av aborter allt oftare är uppe i diskussion.

 

Motståndare

I polen och Irland har den katolska kyrkans inflytande och syn på abort lett till Europas restriktivaste abortlagar. För bara några år sedan i Irland skrevs det om ett fall där en 14 årig flicka våldtogs av sin bästa väns pappa. Hon blev inte bara nekad till att göra abort i Irland utan hon blev även nekad att åka utomlands för att göra det. Detta är en fruktansvärd historia som upprört många. Detta ändrades dock, sedan 1992 får irländska kvinnor göra abort utomlands, och många reser till England för att få ingreppet utfört. England är förövrigt det enda landet inom EU som tillåter utländska medborgare utföra abort i England. På villkoren att de står för kostanden själva.

I Polen är abort bara tillåtet om kvinnans liv är i fara, om hon utsatts för våldtäkt eller om det rör sig om incest. 1993 grundades denna lag och även den tillåter kvinnor att genomgå abort utomlands, för stora summa pengar. För de 60 procent kvinnor som lever på gränsen till fattigdom är detta tyvärr inte alltid ett rimligt alternativ. Illegala aborter är därför mycket vanliga i Polen och beräknas vara upp till 120 000 stycken per år.

Lagen om fri abort som trädde i kraft 1973 har varit utsatt för hård press av abortmotståndare. Denna motståndskraft har ibland visat sig i våldsamma försök och angrepp på läkare och kliniker som genomför aborter. Stor osäkerhet har präglat denna fråga och nya inskränkningar har tillförts lagstiftningen. Den såkallade ”gag-rule” (munkavellagen) var en inskränkning som gjordes. Då fick läkare och sjuksköterskor inte ens informera om möjligheten till abort. President Clinton upphävde denna lag men nu har president Bush infört den igen samtidigt stoppar han alla hjälpmedel som går till abortkliniker världen över. Han vill förbjuda abort.

En halv miljon kvinnor dör i samband med graviditet eller illegal abort varje år och Enligt WHO: s, The World Health Organization uppskattningar utförs det årligen mellan 10 och 20 miljoner illegala aborter i världen.

Hur kan något så fint som att föröka sig och skaffa barn bli till ett världsligt problem?

Mina åsikter

När jag blev tillfrågad första gången för länge sedan om jag var för eller emot abort så svarade jag för, utan att ens tänka efter, och det har jag fortsatt hålla fast vid. Det har alltid varit en självklarhet och det är det fortfarande men nu har jag bättre inblick i ämnet vilket gör att jag idag tycker lite annorlunda. När jag sökte efter bilder inom abort ämnet på nätet så fick jag upp massa bilder på hur fostret såg ut efter x antal veckor. Parallellt med dessa bilder läste jag att när barnet är:

I femte-sjätte veckan, hjärtat syns tydligt. foto: Lennart Nilsson

5 veckor – Börjar nervsystemet bildas

6 veckor – Slår hjärtat, armar och ben framträder

8 veckor – Fingrar och tår kan urskiljas

ß10 veckor – Inte längre ett embryo utan ett foster. Allt är nu färdigbildat och ska bara stå på tillväxt.

12-14 veckor – Musklerna börjar träna, fostret kan svälja och njurarna producerar urin.

16-18 veckor – Nu ser fostret ut som en människa, man kan se vilket kön det är, musklerna är så pass utvecklade att man kan känna rörelser och hjärtljud kan avlyssnas. Man kan även göra välja att släcka detta påbörjade liv…

Hur man efter detta utlägg stärker argumentet, att fostret inte lever och att det inte är någon som dödas finner jag väldigt intressant.

Jag har tyvärr, som många andra, tidigare sett fostret som en cellklump. Om man då drar en parallell till allt annat som händer i livet så ser man att okunskapen är något av det farligaste som finns i livet och egentligen borde man inte tycka eller ta ställning i några frågor som man inte har grundläggande kunskap i.

En vrång utveckling har tyvärr förts med den fria aborten, det som till en början skulle vara en nödlösning för kvinnor som ”drabbats” av oönskade graviditeter har nu utvecklats till dagens säkraste preventivmedel. Där tycker jag det största problemet ligger. Såvida graviditet inte framkallats genom våldtäkt eller om kvinnans tillvaro helt oväntat försämras under redan påbörjad graviditet finner jag ingen orsak till abort om inte grava odugliga förutsättningar väntar barnet. För jag tycker inte att vi människor har rätt att ha oskyddat och ansvarslöst sex för att sedan bli med barn och utan att ens blinka göra sig av med ett spirande liv. Däremot så kan det ske olycksfall med preventivmedel, och hur ställer man sig då i frågan om abort? Jag tycker att paret, om det nu är ett par skall noga tänka igenom det även om det var långt ifrån planerat, sedan tycker jag att de har full rätt att utföra abort då barnet var oönskat. Så jag känner mig lite kluven här. Ena stunden känns det som om jag förespråkar väl begränsad abort medan andra stunden fri abort. Jag skall ta och klargöra vart jag står en gång för alla.

När det gäller argumenten för och emot abort finner jag både sidorna starka, jag tycker inte att abort är helt okej men verkligen inte heller att det skall förbjudas. Följande tycker jag om några vanliga argument kring abort:

  • Nej, det handlar inte bara om kvinnans kropp eftersom det är två liv det handlar om, en påbörjad kropp lever nämligen inom henne.
  • Ja, abort kommer att ske vare sig vi förbjuder det eller ej, det vi styr är ifall det sker i illegala eller legala former.
  • Fostret är långt ifrån en cellklump, det är bara något vi säger för att underlätta själva aborten så att vi slipper undan eventuella skuld känslor, känslokallt och egoistiskt tycker jag. Enligt min mening finns det enbart en icke godtycklig gräns för när människan skapas, nämligen befruktningsögonblicket.
  • Det faktum att ja sidan menar på att barnet mår bättre död än ovälkommen har jag svårt att styrka, däremot kan jag hålla med om att barnet får en tuffare uppväxt och betydligt svårare liv ovälkommen än välkommen. Argumentet tryter men jag kan samtidigt inte tala emot det utan att se det annat än svart på vitt. Jag behöver exempel.

När är det okej att göra abort?

Jag tror att vi lättare kan tycka och tänka om vi sätter oss in i olika situationer. Låt säga att en 13 årig flicka blir gravid då hon våldtagits av sin styvpappa. Vad hade du tyckt om du vart den 13 åriga flickan, mamma eller pappa till den 13 åriga flickan eller utomstående? Vad hade du istället tyckt om; ett par på 25 år som är jätte kära i varandra använder preventivmedel, för de har inte ekonomin till att skaffa barn, men det lyckas ändå oturligt nog leda till graviditet. Om du var en i paret, en fattig student som knappt har råd att betala räkningarna? Utomstående? Kan man skylla på slarv i ett sådant här fall? Eller är inte preventivmedel 100 % säkert? Tyvärr innebär ju inte preventivmedel 100 % säkerhet, de garanterar oftast en väldigt stor säkerhet men den minimala chansen att det inte hjälper finns alltid kvar. I båda dessa fall talar jag för abort.

Tack vara fosterdiagnostik så görs många aborter i fel syfte, kolla bara på Kinas ”1 barn per familj system” som lett till mängder aborter av flickfostren, då det är mer gynnsamt med en pojke i familjen. Vad hände med begreppet jämställdhet undrar jag? Det som även är värt att diskutera är huruvida man får göra abort vid missbildning på fostret. Argument för abort då fostret saknar någon/några lemmar existerar inte i min värld över huvud taget. Denna fråga präglas av etik och moral utan dess like. Många förespråkare menar på att det inte är snällt att låta barnet leva ett liv i lidande. Det finns många exempel på personer som lever ett liv rikt på både fysiska och intellektuella utmaningar även om de saknar kroppsdelar. Det handlar inte om vad man saknar utan om vad man gör med det man har och

Är kvinnans liv mer värt än fostret?

Detta är en fråga som jag länge funderat på vad jag ska svara på och jag har kommit fram till att kvinnan har rätt till att neka fostret liv om sakliga skäl ligger till grund för hennes val. Alltså kan jag tycka i och med detta att jag sätter kvinnans liv framför fostrets samtidigt som det känns fel att tycka så ur etiskt perspektiv. Så jag skulle vilja lämna den frågan obesvarad då jag anser den alldeles för diffus för att svara på.

Så då är frågan, tycker jag att vi ska förändra något med det systemet vi har idag och i så fall vad? Jag tycker att abort är en självklar möjlighet men jag tycker att vi borde ändra inställningen till det. Eftersom det är så pass lätt att göra abort i dagsläget, allt man behöver göra om man är ute i god tid är att ta ett litet ”mördar-piller”, så behöver man kanske få bättre kontroll på dem. Jag tycker nog att man skulle kunna sätta en kostnad på aborten. Jag pratar inte om någon stor summa, för då skulle ju problem som illegala aborter återigen uppstå då folk inte har råd, utan bara en symbolisk sådan för att markera att det inte är helt okej att göra abort. Man skulle samtidigt kunna marknadsföra preventivmedel bättre och även föreläsa om abort i skolor eller liknande. För att jag skulle ändra inställning något krävdes info och några bilder, så man kan påverka folk med så lite om man gör det på rätt sätt.

Slutligen skulle jag vilja säga att jag anser abort vara okej, men jag skulle vilja se ett agerade för att förminska abort. Folk behöver definitivt ta större ansvar för sina handlingar och noga tänka igenom konsekvenserna som medföljer innan man skaffar barn istället för tvärtom. Abort ska vara en sista utväg inget preventivmedel!

Källförteckning:

http://www.respektlivet.nu

http://www.bibelsajten.se

http://www.jatilllivet.se

http://www.abortnej.se

http://www.rfsu.se

http://www.geocities.com/

http://www.kanalen.org/foraldrar/fakta/abort.html


Mietek Grocher:

Jag överlevde. Hela mitt liv är ett mirakel, sa Mietek Grocher under våran föreläsning. Han överlevde nio koncentrations och förintelseläger och lyckades rymma från en gaskammare. Mietek Grocher 83 år överlevde ghettot i Warszava och koncentratinslägrerna i Polen och Tyskland. Vid krigsslutet, när engelska soldater och Röda korset tog hand om honom, vägde han bara 24 kilo. Sedan många år tillbaka har han sett som sin livsuppgift att åka runt och föreläsa om Förintelsen. Han berättade även om den hämska tiden under Kristallnatten 1938, händelsen som blev startskottet för Förintelsen. Med tårar i ögonen berättar han om övriga familjen som inte överlevde. Han hade haft skuldkänslor för att bara han i familjen överlevde Förintelsen. På något sätt kämpade jag hela tiden vidare uttalade han sig under föreläsningen. Men till slut orkade han inte mer, efter en lång dödsmarsch bad han den tyske kommendanten att skjuta honom och han var helt inställd på att dö. Kommendanten höjde sin pistol mot honom, men blev till slut lämnad vid vägkanten. Jag överlevde berättade Mietek Grocher.

Jag blev berörd av denna föreläsningen. Han är en stark människa och jag beundrar honom så otroligt mycket. Han är helt underbar. En äkta överlevare. Han är verkligen värd att leva precis som alla andra.

Jag har lärt mig av det här arbetet att jag har det väldigt bra och att jag ska ta vara på det jag har. Medans jag har det. Vad som helst kan hända när som helt. Det har jag förstått under denna arbetsperiod. Av Rebecca Jonsson.

Pojken i randig pyjamas:

Innan läsningen:
Innan vi fick boken "pojken i randig pyjamas" berättade våran lärare att vi skulle få läsa en bok om andra världskriget och Förintelsen. Jag blev glad eftersom jag är väldigt intresserad av Förintelsen och jag tror att meningen med att vi ska läsa just den boken är för att vi ska få se hur Förintelsen var från olika perspektiv. Eftersom vi har lyssnat på en föreläsning som hålldes av Mietek Grocher, juden som överlevde 9 koncentrations och förintelseläger. (Mer om Mietek senare i arbetet). Av Rebecca Jonsson.

Pojken i randig pyjamas:

Citat i boken: "Det finns inga goda soldater, sa Shmuel. Det är klart att det gör, sa Bruno. Vem då ? Ja, pappa till exempel, sa Bruno. Det är därför han har en så imponerande uniform, och alla kallar honom för kommendant och gör allt han säger åt dem. Furien har stora planer för honom eftersom han är en så god soldat.
Min reflektion om citatet: Här visar Bruno hans omedvetande om situationen. Han tar det som en självklarhet att hans pappa bara gör allt för att vara snäll mot andra människor. När det i själva verket är motsatsen. Det är dock självklart att det är så eftersom Bruno har växt upp med det och lärt sig av sina föräldrar att det är så. Så är det för alla barn. Föräldrarnas påverkan är stor. Barn lär sig från föräldrarna hur man ska tycka och tänka. Av Rebecca Jonsson.

Pojken i randig pyjamas: Analys:

I boken får man se allt ur Brunos perspektiv, det är hans tankar man får läsa om. Eftersom Bruno inte vet vad hans pappa jobbar med och varför de bor vid Auschwitz så får man inte några nya kunskaper när man läser boken. Till exempel så förklaras det inte i boken var för sorts jobb Brunos pappa har. Men om man har läst om andra världskriget och kan en del om det, så förstår man att han är en av Hitlers män, en typ av chef över Auschwitz. De flesta böcker som handlar om andra världskriget utspelar sig i koncentrationslägren och om man hade läst en sådan bok hade man lärt sig mer om kriget eller fått en bättre inblick om hur fruktasnsvärt det var, än vad man får om man läser Pojken i randig pyjamas. Om man inte hade vetat något om andra världskriget så hade man inte riktigt fattat vad som händer med Shmuel och alla andra bakom stängslet, men eftersom jag vet vad som hände under andra världskriget så förstår jag vad som händer.

Bruno är en mycket snäll pojke, han försöker alltid göra som hans föräldrar säger åt honom att göra eller inte göra. Han tror gott om nästan alla människor och han förstår inte vad hans pappas jobb verkligen går ut på, vilket inte är så konstigt eftersom han bara är nio år. Bruno älskar sin mamma och pappa som de flesta barn gör. Men hans storasyster vill han gärna slippa. Han kallar henne för ''ett hopplöst fall''.
Shmuel är en jude. Jag tycker inte att det var så mycket personbeskrivningar men jag gillar när man själv får tänka ut hur personerna ser ut. Det var inte så mycket miljöbeskrivningar i boken heller, men det fanns en del. Det beskrevs tex om hur det såg ut vid Brunos nya hus vid Auschwitz. De beskrivningarna var bra, man såg framför sig hur det såg ut där Bruno och Shmuel var.
Citat på sid 48:

"Heil Hitler, sa han, vilket, antog Bruno, var ett sätt att säga: ''Ja, adjö så länge, då,  och ha det så trevligt i eftermiddag."
Jag valde det citatet för att Jag tycker det är en sorlig mening, Bruno förstår inte vad hans pappa håller på med och därför tycker jag synd om Bruno. Fast det kanke var lika bra att han inte visste, att han inte fattade hur elak och dum hans pappa egentligen var eller i alla fall hans jobb.

Pojken i randig pyjamas slutar med att Bruno kryper under stängslet och in till Shmuel. Bruno ska nämligen hjälpa Shmuel med att hitta hans pappa som har ''kommit bort''. Vet man vad som egentligen händer på ett koncentrstionsläger så fattar man vad som har hänt med Shmuels pappa, han har blivit dödad. Bruno får låna en randig pyjamas av Shmuel och han tar på sig den, lite motvilligt för den är så smutsig. Men han förstår att han måste ha den på sig om han vill ha chans att hitta Shmuels pappa. Men när de väl är inne i koncentrationslägret kommer ett gäng soldater och ber Bruno, Shmuel och många andra att marschera iväg till ett hus. Alla förs in i huset och dörrarna stängs, Bruno och Shmuel tar varandra i händerna...

Brunos familj fick aldrig se Bruno igen, han hade blivit ihjäl gasad. Boken har ett ''förvånande'' slut. Det känndes som om Shumel skulle få komma bort från kncentrationsläget och få överleva, eller det kanske var vad jag hoppades på. Med det slutet som författaren valde att skriva så blev boken mer verklig. Det var ju inget roligt slut för någon av människorna som var fast i koncentrationslägren.

Jag tycker om den här boken, jag tycker att det är en jättebra verison av hur ett barn i Brunos situation skulle kunna tolka det hela.

Vet man inte så mycket om Andra Världskriget så skulle jag rekomendera att man läser Mietek Grochers bok "Jag överlevde", innan man läser "pojken i randig pyjamas" för att få en större inblick om hur det var i dem olika koncentrationslägrerna. Men har man lyssnat på föreläsningar om Andra Världskriget / Förintelsen så vet jag att man förstår boken. För man får aldrig riktigt reda på vad som händer på andra sidan av stängslet. Men har man lite förkunskaper så förstår man vad som händer på andra sidan. Jag förstod allt, tack vare min lärares föreläsningar. Av Rebecca Jonsson.

Sammanfattning av boken "Pojken i randig pyjamas":

Denna fantastiska bok handlar om en pojke som heter Bruno och han flyttar från Berlin till ett hus som heter Allt Swisch. När jag läste att huset dem hade flyttat till hette Allt Svisch, så förstod jag att dem var nära det koncentrationsläger som min lärare har pratat om och även Mietek Grocher som överlevde Förintelsen.
Jag blev förbannad på Brunos pappa som tar dit familjen och framförallt två barn till ett sådant ställe och det extrema är att Bruno inte förstår vad det är som pågår bara några hundra meter från deras nya hem. Han tar med familjen till det ofattbara som jag tycker att det är. Det är ingen bra miljö för barn att växa upp i. Men det förstår pappan senare. Han tvingades lämna sina tre bästa vänner för livet som han uttrycker sig i boken. Jag förstår honom väl, om jag hade varit i samma situation så skulle inte jag heller ha varit så glad över att lämna mina bästa vänner. Det hopplösa fallet är Gretel, det tycker Bruno i alla fall. Hon var också tvungen att lämna sina vänner. Så dem har något gemensamt.
Bruno har en mamma, pappa och en syster. Hans syster heter Gretel och är 12 år, hon är helt besatt  av Hitler och hans propaganda. Pappan är SS-officer och han blev befodrad, det var det som gjorde att de flyttade. Han var nazist Brunos pappa och det var en del av hans jobb.

Bruno är en nyfiken och äventyrlig pojke men också väldigt uttråkad av det bevakade huset, där han nästan inte har något att göra. Tills han ser, vad han kallar en bondgård, där alla går runt i randiga pyjamaser. Han smyger ut en dag, när hans mamma är inne i Berlin och handlar, till skogen för att utforska den där bondgården, som han såg från sitt fönster. När han kommer fram till stängslet vid skogens slut, så ser han en pojke som sitter där och har tagit en paus från arbetandet. Han heter schmuel och är lika gammal som Bruno, alltså 9 år. Man förstår att det verkligen är skillnad på Bruno och Shmuel, för Bruno har fina kläder på sig och ser fullt frisk och pigg ut. Medan Shmuel som är lika gammal som honom, har rakat hår och går runt i en smutsig pyjamas som är helt förstörd. De två pojkarna inleder sin oväntade vänskap och Bruno smiter iväg varje gång hans mamma är borta och oftast tar han med sig mat till Shmuel. Bruno sitter på andra sidan stängslet och ser på när den hungriga pojken vräker i sig maten.

En dag när Bruno kommer dit så säger Shmuel till honom att hans pappa är borta, ingen vet vart han är. Då säger Bruno att han ska krypa under stängslet och att Shmuel ska få tag på en ren pyjamas åt Bruno, så han passar in. Han har ju redan rakat av sig håret p.ga. att han hade löss. Han finner ett ställe vid stängslet där han kan krypa under. Han tvingades lämna sina kläder i regnet och leran. När Bruno hade kommit över på Shmuels sida av stängslet, började dem genast leta efter Shmuels pappa som var försvunnen men dem hittade inga spår. Men det var inte det viktigaste för Bruno utan det var att få gå på en riktig upptäcksfärd med sin vän. Efter en stund blev dem kallade att gå in i en barack och det tyckte Bruno var bra eftersom det regnade ute. Men han hade ingen aning om vad som väntade dem. Dem måste klä av sig helt nakna, sedan leds de in i ett stort rum, det ser ut som ett duschrum. Det blev tyst och Bruno dog i en gaskammare. Men han släppte handen om sin nya bästa vän Shmuel. Av Rebecca Jonsson.

RSS 2.0