bexxixx.blogg.se

Analys: CITAT: OM DETTA MÅ NI BERÄTTA SID 10:

Den stora frågan man ställer sig är: Hur var detta möjligt?

Man kan säga att allt började Tyskland med en ekonomi i botten och inga arbeten. Folket kände inget förtroende för de dåvarande politikerna utan de ville finna någon ny som kunde få landet på fötter igen. Genom att skapa arbetstillfällen åt arbetslösa samt måla upp bilder av ett starkt Tyskland, det fick Hitler med sig folket. Man lyssnade på honom och tog åt sig av det han sa. Han måste ha varit en mycket god och trovärdig talare eftersom han fick med sig så många människor. Folket hade nu intresse för Hitler och när han började sprida sina tankar var det väldigt många som följde honom och hans idéer.

Att just judarna var det utpekade folket beror troligtvis på att de är den folkgrupp som har varit förföljd väldigt länge, ända sedan Jesus tid. Genom åren har de blivit anklagade för många händelser och jag tror att hatet har “gått i arv” från generation till generation, där man har pratat just om judarna som ett folk som borde utrotas och som bara skapar problem. Genom att Hitler började umgås med antisemiter under sin vistelse i Wien, kom han i kontakt med tankarna. Det tror jag är en andledning. Jag tror även att man var lite rädd för andra sorters människor som man inte visste så mycket om. Människor som var lite annorlunda, med annan religion och traditioner och sätt att handla. Det var många judar som var högavlönade och hade väldigt bra jobb innan Förintelsen, vilket jag tror man var avundssjuk på och rädd för att de skulle vara den “smartare rasen”.

Eftersom Hitler innan kriget hade tankar på utrotning av andra grupper kände han säkert rädsla för att de skulle kunna göra likadant mot honom och den enligt honom, “ariska” rasen. (Det är oftast bara de som själva skulle kunna utföra handlingarna, som tänker sig att andra skulle kunna göra samma sak mot en själv.)

När Hitler nu hade fått med sig folket, till och med barn, var det bara att börja. Det var allt för några som sa stopp, vilket då inte hjälpte. De som gick med honom var antingen antisemiter som verkligen trodde på det nazisterna sa, eller så var de någonstans medvetna om att det var fel, men vågade inte sätta käppar i hjulet för dem, för att själva rädda sitt skinn.

Själva Förintelsen blev möjlig för att ingen sade ifrån. Det var alldeles för många som bara tittade på och låtsades som om inget hände bakom de stora murarna där skorstensröken låg som ett tjockt täcke. Det var som om man inte vågade intala sig själv vad som höll på att hända. Egentligen visste man nog innerst inne när ens judiska, eller kanske homosexuella granne, blev bortförd. Men man blundade för den verklighet man levde i. Om man inte visste, måste man ha varit så förblindad att man trodde på varje ord han sa och allt han lovade, utan att själv tänka ett steg längre.

Vem ska man egentligen skylla på, vems fel var det? Jag vill inte skylla på den börskrasch som orsakade Tysklands depression och inte på de arbetslösa som litade på Hitler, utan halva skulden skulle läggas på de som stod och tittade på, utan att göra något.

Jag skulle vilja citera Albert Einstein, genom att skriva: “Världen är alldeles för farlig att leva i – inte på grund av de människor som gör det onda, men på grund av de människor som står bredvid och låter dem göra det.”

Den andra halvan av skulden lägger jag på en av världens mest omtalade män, denne Adolf Hitler.