MUSKLER
Muskelskador
Muskelskador inom idrott är vanliga, men de förekommer även inom fritids- och arbetslivet. Muskelskador delas upp i två typer, kontusionsskador och distensionsskador.
Kontusionsskador uppstår vid ett slag eller spark mot muskeln, t.ex. ett knä mot låret. Då brister muskelfibrer och det uppstår en blödning i muskeln. Just detta exempel bildar en lårkaka. Vid kontusionsskador uppstår alltid skadan på det stället där våldet träffade muskeln. Om muskeln är kraftigt aktiverad brister fibrerna nära skinnet (ytlig muskelskada) och om muskeln är avslappnad brister fibrer nära benet (djup muskelskada)
Distensionsskada uppstår vid överbelastning. Skadan uppstår när muskeln aktiveras så kraftigt att muskelfibrerna går av. Framförallt kan dessa skador ske vid kraftig excentrisk och koncentrisk muskelaktiverng. Distensionsskador kan uppstå under löpning vid t ex snabb acceleration, snabb riktningsförändring eller kraftig inbromsning. Skadan kan även uppstå vid hopp, kast, slag med racket, i en kollision med annan spelare eller vid fall. Om ena foten glider iväg kan en muskelbristning ske i quadriceps, hamstrings (baksida) och adduktor longus (ljumsken).
Bristningarna uppstår oftast i övergången mellan muskel och sena.
Blödningar vid muskelskador
När muskelfibrer brister vid sen skada brister det även blodkärl och en blödning uppstår.
Om blödningen uppstår vid fysisk aktivitet blir blodgenomströmmningen 10-20 gånger så stor genom muskeln som i vila. Därför uppstår en snabbare och kraftigare blödning under idrottsutövning.
Det finns två olika blödningar; intramuskulär (innesluten) blödning och intermuskulär (utspridd) blödning.
Vid en intramuskulär blödning är muskelhinnan (fascia) intakt. Fascia är den som omsluter muskeldelen där bristningen har uppstått. Muskeltrycket ökar, detta motverkar blödningen, men den skadade känner smärta och har svårt att aktivera muskeln. Kroppen har svårare att hantera en intramuskulär blödning än en intermuskulär. Återhämtningen från skadan tar längre tid och det finns större risk för komplikationer.
Intermuskulär blödning uppstår när muskelhinnan (fascian) brister vid skada. Blödningen brukar då sprida sig i muskeln och trycket ökar inte på smma sätt som vid en intramuskulär blödning. Denna skada gör mindre ont och muskeln blir lättare att aktivera. Detta ger mindre problem vid återhämtning.
Behandling
Det är svårt att bedöma hur stor en muskelskada är, dvs. hur många muskelfibrer som brister och hur stor blödning som uppstår. Vid blödning ska akut behandling göras. Först ska man vara säker på att skadan är en lokal muskelskada, inget benbrott, ledbandsskada eller annan skada. Muskelskadan ska ske med avlastning från belastning som ger smärta, tryckförband och kyla. Muskeln ska hållas i högläge under 20-40 min.
En muskel kan även brista totalt. Då uppstår ett gap mellan muskeldelarna. Detta brukar ses och kännas, om bristningen sker i lårmuskeln (quadriceps) eller i överarmens armbågsböjare (biceps). Då har den skadade svårt att aktivera muskeln. Gapet syns tydligare efter några veckor/månader, speciellt när muskeln aktiveras. Då ser den ut som en knöl i muskeln. Vid mindre bristningar repareras muskelfibrerna och återbildas när det läker. Läkningen kan se ut som en bindväv eller “ärrvävnad” men som inte har samma egenskaper som muskelfibrer. För att motverka utveckling av bindväv genom bra omhändertagande och rehabilitering av muskelskadan.
Läkningen blir längre ju större gap och ju större blödning som uppstår och desto svårare blir det att begränsa utveckling av “ärrvävnad”. Vid en stor muskelskada är det då viktigt att omedelbart försöka begränsa blödningen och se till att muskelfibrerna ligger så nära varandra som möjligt under de första dygnen.
Vid en akut skada kan man börja rehabiliteringen efter 2-4 dagar. Då ska även svullnad och blödning bedömas. Om svullnaden är minimal och blödningen syns på huden med en missfärgning (blå, gul eller röd) kan man misstänka en intermuskulär blödning.
Om det är en lokal svullnad men ingen missfärgning har uppstått misstänks en intramuskulär blödning. Då måste det vara en försiktighet vid rehabilitering och långsammare stegring av träning.
Vid ren muskelskada brukar man väldigt sällan operera. Vid osäkerhet av en skadas omfattning kan man utvärdera skadan via ultraljudsundersökning.
Man rehabiliterar muskelskador tidigt med fysisk aktivitet. Då går läkningen snabbare och slutresultatet blir bättre. Med lätt träning går reparation och nybildning av muskelfibrer och blodkärl mycket fortare. Belastningen stegras då successivt. Man brukar börja rehabiliteringen med lätta dynamiska övningar, te x bassängträning, cykelträning eller lätta styrketräningsövningar. Stretching är inte nödvändigt i början av rehabiliteringen.
En mindre muskelskada läker normalt på 2-4 veckor medan en större bristning kan ta 2-6 månader att läka. Mediciner som antiinflammatoriska mediciner och kortisoninjektioner bör undvikas, detta kan leda till en försenad läkning av skadan.
.
Muskelskador inom idrott är vanliga, men de förekommer även inom fritids- och arbetslivet. Muskelskador delas upp i två typer, kontusionsskador och distensionsskador.
Kontusionsskador uppstår vid ett slag eller spark mot muskeln, t.ex. ett knä mot låret. Då brister muskelfibrer och det uppstår en blödning i muskeln. Just detta exempel bildar en lårkaka. Vid kontusionsskador uppstår alltid skadan på det stället där våldet träffade muskeln. Om muskeln är kraftigt aktiverad brister fibrerna nära skinnet (ytlig muskelskada) och om muskeln är avslappnad brister fibrer nära benet (djup muskelskada)
Distensionsskada uppstår vid överbelastning. Skadan uppstår när muskeln aktiveras så kraftigt att muskelfibrerna går av. Framförallt kan dessa skador ske vid kraftig excentrisk och koncentrisk muskelaktiverng. Distensionsskador kan uppstå under löpning vid t ex snabb acceleration, snabb riktningsförändring eller kraftig inbromsning. Skadan kan även uppstå vid hopp, kast, slag med racket, i en kollision med annan spelare eller vid fall. Om ena foten glider iväg kan en muskelbristning ske i quadriceps, hamstrings (baksida) och adduktor longus (ljumsken).
Bristningarna uppstår oftast i övergången mellan muskel och sena.
Blödningar vid muskelskador
När muskelfibrer brister vid sen skada brister det även blodkärl och en blödning uppstår.
Om blödningen uppstår vid fysisk aktivitet blir blodgenomströmmningen 10-20 gånger så stor genom muskeln som i vila. Därför uppstår en snabbare och kraftigare blödning under idrottsutövning.
Det finns två olika blödningar; intramuskulär (innesluten) blödning och intermuskulär (utspridd) blödning.
Vid en intramuskulär blödning är muskelhinnan (fascia) intakt. Fascia är den som omsluter muskeldelen där bristningen har uppstått. Muskeltrycket ökar, detta motverkar blödningen, men den skadade känner smärta och har svårt att aktivera muskeln. Kroppen har svårare att hantera en intramuskulär blödning än en intermuskulär. Återhämtningen från skadan tar längre tid och det finns större risk för komplikationer.
Intermuskulär blödning uppstår när muskelhinnan (fascian) brister vid skada. Blödningen brukar då sprida sig i muskeln och trycket ökar inte på smma sätt som vid en intramuskulär blödning. Denna skada gör mindre ont och muskeln blir lättare att aktivera. Detta ger mindre problem vid återhämtning.
Behandling
Det är svårt att bedöma hur stor en muskelskada är, dvs. hur många muskelfibrer som brister och hur stor blödning som uppstår. Vid blödning ska akut behandling göras. Först ska man vara säker på att skadan är en lokal muskelskada, inget benbrott, ledbandsskada eller annan skada. Muskelskadan ska ske med avlastning från belastning som ger smärta, tryckförband och kyla. Muskeln ska hållas i högläge under 20-40 min.
En muskel kan även brista totalt. Då uppstår ett gap mellan muskeldelarna. Detta brukar ses och kännas, om bristningen sker i lårmuskeln (quadriceps) eller i överarmens armbågsböjare (biceps). Då har den skadade svårt att aktivera muskeln. Gapet syns tydligare efter några veckor/månader, speciellt när muskeln aktiveras. Då ser den ut som en knöl i muskeln. Vid mindre bristningar repareras muskelfibrerna och återbildas när det läker. Läkningen kan se ut som en bindväv eller “ärrvävnad” men som inte har samma egenskaper som muskelfibrer. För att motverka utveckling av bindväv genom bra omhändertagande och rehabilitering av muskelskadan.
Läkningen blir längre ju större gap och ju större blödning som uppstår och desto svårare blir det att begränsa utveckling av “ärrvävnad”. Vid en stor muskelskada är det då viktigt att omedelbart försöka begränsa blödningen och se till att muskelfibrerna ligger så nära varandra som möjligt under de första dygnen.
Vid en akut skada kan man börja rehabiliteringen efter 2-4 dagar. Då ska även svullnad och blödning bedömas. Om svullnaden är minimal och blödningen syns på huden med en missfärgning (blå, gul eller röd) kan man misstänka en intermuskulär blödning.
Om det är en lokal svullnad men ingen missfärgning har uppstått misstänks en intramuskulär blödning. Då måste det vara en försiktighet vid rehabilitering och långsammare stegring av träning.
Vid ren muskelskada brukar man väldigt sällan operera. Vid osäkerhet av en skadas omfattning kan man utvärdera skadan via ultraljudsundersökning.
Man rehabiliterar muskelskador tidigt med fysisk aktivitet. Då går läkningen snabbare och slutresultatet blir bättre. Med lätt träning går reparation och nybildning av muskelfibrer och blodkärl mycket fortare. Belastningen stegras då successivt. Man brukar börja rehabiliteringen med lätta dynamiska övningar, te x bassängträning, cykelträning eller lätta styrketräningsövningar. Stretching är inte nödvändigt i början av rehabiliteringen.
En mindre muskelskada läker normalt på 2-4 veckor medan en större bristning kan ta 2-6 månader att läka. Mediciner som antiinflammatoriska mediciner och kortisoninjektioner bör undvikas, detta kan leda till en försenad läkning av skadan.
.
Kommentarer
Trackback
